Förlåt att jag aldrig nånsin sagt förlåt

Denna dag har varit så otroligt tom, för mig. Hela jag. Tom på luft, på medlidande och glädje. Har jag inte packat så har jag mestadels suttit på ett kallt golv och stirrat på sms-raden för att sedan lämna det orört, även fast jag ville skriva. Skriva så himla mycket. Om min dag, om mina känslor, om hur bra allting egentligen är. Men jag lyckades aldrig få fram det.   Och nu ligger jag nedbäddad lite för långt under täcket, med samma tomhet och samma tomma sms-rad som bara skriker efter att bokstäver ska forma ord. Fina ord. Ord som betyder någonting. Men jag hittar dem inte, jag hittar inte mig själv, och jag vet inte vart jag ska leta. Och jag vill bara säga förlåt. Förlåt förlåt förlåt för hur jag är.